Varför samtal?

Det finns mycket att säga om samtalets potential till djup kontakt, livskraft och förändring.

Relaterande i form av kommunikation är grundläggande för mänsklig existens, det är ett av flockdjurets människans stora begåvningar. När vi är spädbarn är detta livsviktigt. I vårt hjälplösa tillstånd behöver vi på olika sätt signalera till vår omgivning vad vi behöver för att överleva. Tidigt börjar vi knyta an och samspela med våra omsorgspersoner. Så småningom utökar vi vår repertoar med ett språk.

När vi i vuxen ålder formulerar våra tankar i ord och uttrycker våra känslor kan vi förstå och möta både oss själva och andra människor. Vi får perspektiv på det som händer, vi blir medvetna om vad vi faktiskt känner och vi hittar nya sätt att hantera en situation. Ibland handlar det om att förändra något, ibland om att acceptera eller bearbeta det vi inte kan förändra. I goda samtal får vi också avlastning och stöd när vi delar upplevelser och känslor med varandra. Att få få djup kontakt med en annan människa kan vara en livsomvälvande upplevelse, något som ger mening och riktning i tillvaron.

Psykoterapiforskningen har under åren förbättras till att med allt större precision kunna ge evidensbaserade mått för vilka metoder som fungerar för att reducera specifika psykiska symtom och för vem behandlingen fungerar. Samtidigt behövs fortsatt en stor ödmjukhet inför att psykologisk behandling behöver anpassas till varje enskild individ. Vi är unika mänskliga varelser som är mer än våra eventuella psykiska symtom. Vårt individuella fungerande och vad som ger oss livskvalitet varierar stort.